Minne i mitt hjärta

Okej, jag kommer aldrig mer att träffa A. Vi pratade innan vi slutade, det gjorde ont men det va fint. Han frågade lite vilket gymnasie jag skulle gå på och lite hur höga poängen va och så. Hoppas hoppas han väljes samma som jag om ett år, så vi träffas igen. Fast då har jag säkert kommit över honom. Jag försöker glömma honom nu, det känns som att det var hans farväl till mig, den där måndags eftermiddagen när jag hämtade mina sista grejer i hemklassrummet. Ush, jag saknar honom. Jag vet var han bor, cyklar förbi där ofta, patetiskt och fåntigt. Jag vet. Men sött. Tänk om han kommer ut någon gång, då ska jag ropa på honom och prata med hnnom och krama honom hejdå. På riktigt.
Jag fick två kramar av F. Han är så fin han med. Men det gör inte ont längre, han är bara ett fint minne i mitt hjärta. Precis som A med ska bli. Jag måste förfasiken kunna kolla på andra killar nu i sommar. Från och med nu ligger A in the past.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0