Jag lever på att utmana ödet.

Jag fryser.
Jag är inte ensam, jag har det bra. Endå saknas det något som gör livet glittrande och färgsprakande igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0