May we all have our hopes, our will to try. If we don't we might as well lay down and die.

2008.
Så många minnen, så många skratt.
Så många blickar, så många leende ögon.
Nya bubblande kännslor, som tryckt ner mig på botten för stt sedan lyfta mig till skyarna.
Feghet och mod, sanningar och lögner.
Nu är det perfekt att lämna allting bakom sig, men jag kan aldrig bli en ny människa. För jag har alltid varit den jag är och kommer alltid att vara.
Tankarna om A har bleknat, men dom kommer aldrig suddas ut.
Man kan inte glömma något som har betytt så mycket. Att vara kär i någon är det bästa som finns och det värsta du varit med om.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0