Inte mycket att hänga i granen.
Tabletterna jag tvingas äta gör mig matt som efter ett marathonlopp. Inte för att jag någon gång har sprungit ett marathon, men det känns som en ganska rimlig jämförelse. Smärtan försvinner iallafall för stunden.
Nej, den här fredagskvällen är inte mycket att hänga i granen.
Nej, den här fredagskvällen är inte mycket att hänga i granen.
Kommentarer
Trackback
